Café au laít
Ja och så var sommaren över. Solen har gått i moln och jag har dragit på mig mina jeans igen. Välkommen hösten.
Jag trodde faktiskt inte mina ögon i morse då jag var ner på damernas så att säga, det var dimma ute. Sån där rådimma som det är tidigt på hösten. Kikade ut genom fönstret i vardagsrummet och det va vattendroppar på trälisten ovanför altanen.. Den känslan jag fick inom mig var kanske väldigt oväntad men.. Värme. Ni förstår, hösten är en av de underbaraste årstiderna jag vet. Jag älskar den där lite rååa kylan som är, det är underbara färger överallt och man får använda halsduk och vantar. =) Det som känns lite galet just nu är ju att min höst/vår kappa kan jag ju inte direkt ha i år. Kanske eventuellt, men troligast inte. Speciellt inte om hösten tänker komma redan NU. Då kan jag ju inte ens knäppa igen den.. =P
Jag längtar till hösten faktiskt. Hösten kommer med mitt mirakel. Min största kärlek i livet. Nu till hösten blir jag mamma, vi får en till medlem i våran familj. Den här hösten kommer ingenting att bli sig likt. Pappa flyttar nog in till Östersund, jag bor här och ska bli mamma. Kickan kanske kommer flytta upp till Umeå, om hon tar sig in på skolan *håller tummarna*, Micke ska ev jobba som köksmästare i Storlien.. Ingenting kommer bli som förut, men det gör ingenting. Jag kan ta det. Jag kan åka och hälsa på min pappa om jag saknar honom allt för mycket. Jag kan prata med Kickan i telefon, skicka bilder och träffa henne då hon kommer hem hit på lov och etc.. Micke kommer komma hem så mycket han kan, och vi kan åka upp till honom och vara där, vi är ju "lediga". Jag ska bli mamma, det kommer bli en stor omställning. Men det kommer gå bra, vi kommer klara det. Allting kommer ordna sig. Allting blir bra.
Nej nu börjar halsbrännan komma igen, så nu ska jag inte sitta här mera..
Jag trodde faktiskt inte mina ögon i morse då jag var ner på damernas så att säga, det var dimma ute. Sån där rådimma som det är tidigt på hösten. Kikade ut genom fönstret i vardagsrummet och det va vattendroppar på trälisten ovanför altanen.. Den känslan jag fick inom mig var kanske väldigt oväntad men.. Värme. Ni förstår, hösten är en av de underbaraste årstiderna jag vet. Jag älskar den där lite rååa kylan som är, det är underbara färger överallt och man får använda halsduk och vantar. =) Det som känns lite galet just nu är ju att min höst/vår kappa kan jag ju inte direkt ha i år. Kanske eventuellt, men troligast inte. Speciellt inte om hösten tänker komma redan NU. Då kan jag ju inte ens knäppa igen den.. =P
Jag längtar till hösten faktiskt. Hösten kommer med mitt mirakel. Min största kärlek i livet. Nu till hösten blir jag mamma, vi får en till medlem i våran familj. Den här hösten kommer ingenting att bli sig likt. Pappa flyttar nog in till Östersund, jag bor här och ska bli mamma. Kickan kanske kommer flytta upp till Umeå, om hon tar sig in på skolan *håller tummarna*, Micke ska ev jobba som köksmästare i Storlien.. Ingenting kommer bli som förut, men det gör ingenting. Jag kan ta det. Jag kan åka och hälsa på min pappa om jag saknar honom allt för mycket. Jag kan prata med Kickan i telefon, skicka bilder och träffa henne då hon kommer hem hit på lov och etc.. Micke kommer komma hem så mycket han kan, och vi kan åka upp till honom och vara där, vi är ju "lediga". Jag ska bli mamma, det kommer bli en stor omställning. Men det kommer gå bra, vi kommer klara det. Allting kommer ordna sig. Allting blir bra.
Nej nu börjar halsbrännan komma igen, så nu ska jag inte sitta här mera..
Kommentarer
Trackback
