Du är visst viktig!
Jag är en sådan människa som.. Jag kanske inte hör av mig jämt, kanske inte svarar på meddelanden dels för att jag kanske inte har möjlighet just när jag får det, eller så vet jag inte vad jag ska skriva. Jag vill inte skriva ett "meningslöst" meddelande, så då skriver jag hellre inget alls.
Vissa kan se mig som kall, som att jag inte bryr mig om personerna jag varit nära tidigare. Men det gör jag. Jag kanske inte visar det så himla bra, men när det verkligen behövs så visar jag min uppskattning och att jag bryr mig. Och det gör jag, MYCKET. Det trodde jag Du visste. Jag har som sagt ganska mycket som pågår just nu i mitt liv, det är ständiga förändringar. Jag har mig själv att tänka på, men också en liten i min mage. Jag har min sambo och mitt arbete att tänka på. Jag ska snart flytta, jag har dåliga och bra dagar. Jag ORKAR inte angagera mig i någonting annat just nu. Inte för att låta som en egoistisk bitch (som jag kanske gör ändå) men jag orkar inte ta tag i Det, oss nu. Jag anser att vi kan gå på sparlåga just nu, du har ditt där och jag har mitt här. Jag kan inte dela på mig, jag kan inte vara på flera ställen samtidigt och framför allt, jag ORKAR inte det. Jag orkar inte ha dåligt samvete över det som varit, jag väljer att inte tänka på det. Det som har varit har varit och det som är är. Jag har förändrats under det här gångna året, till en starkare och mera självsäker person enligt mig, kanske till en "sämre" person enligt vissa. Jag har förändrats, jag prioriterar annorlunda, kan inte Du ta det kanske vi ska ha en paus ifrån varandra. Jag vet att du vill vara delaktig, jag vet att du vill veta hur det går, hur jag mår osv. Men jag vill inte sitta och berätta allting för dig om och om igen, dalta det som varit och tjaffsa om varför det är som det är. Jag kan inte förändra mig själv, och jag tänker faktiskt inte ens försöka för att du ska vara nöjd. Vi har inte samma sammansvetsade personligheter som vi hade, vi har glidit ifrån varandra. Men det gör ingenting hjärtat, vi vet att vi har varandra ändå.
Jag förstår att det är jobbigt för dig, men jag har accepterat att vi är olika och att vi kan vara vänner ändå. Men jag orkar inte med att älta det som varit. Vi har sårat varandra väldigt mycket båda två. Gjort är gjort och skadorna finns alltid kvar. Det vi kan göra är att älta eller gå vidare.
Jag har gått vidare, hur tänker du göra?
Puss Marie
Vissa kan se mig som kall, som att jag inte bryr mig om personerna jag varit nära tidigare. Men det gör jag. Jag kanske inte visar det så himla bra, men när det verkligen behövs så visar jag min uppskattning och att jag bryr mig. Och det gör jag, MYCKET. Det trodde jag Du visste. Jag har som sagt ganska mycket som pågår just nu i mitt liv, det är ständiga förändringar. Jag har mig själv att tänka på, men också en liten i min mage. Jag har min sambo och mitt arbete att tänka på. Jag ska snart flytta, jag har dåliga och bra dagar. Jag ORKAR inte angagera mig i någonting annat just nu. Inte för att låta som en egoistisk bitch (som jag kanske gör ändå) men jag orkar inte ta tag i Det, oss nu. Jag anser att vi kan gå på sparlåga just nu, du har ditt där och jag har mitt här. Jag kan inte dela på mig, jag kan inte vara på flera ställen samtidigt och framför allt, jag ORKAR inte det. Jag orkar inte ha dåligt samvete över det som varit, jag väljer att inte tänka på det. Det som har varit har varit och det som är är. Jag har förändrats under det här gångna året, till en starkare och mera självsäker person enligt mig, kanske till en "sämre" person enligt vissa. Jag har förändrats, jag prioriterar annorlunda, kan inte Du ta det kanske vi ska ha en paus ifrån varandra. Jag vet att du vill vara delaktig, jag vet att du vill veta hur det går, hur jag mår osv. Men jag vill inte sitta och berätta allting för dig om och om igen, dalta det som varit och tjaffsa om varför det är som det är. Jag kan inte förändra mig själv, och jag tänker faktiskt inte ens försöka för att du ska vara nöjd. Vi har inte samma sammansvetsade personligheter som vi hade, vi har glidit ifrån varandra. Men det gör ingenting hjärtat, vi vet att vi har varandra ändå.
Jag förstår att det är jobbigt för dig, men jag har accepterat att vi är olika och att vi kan vara vänner ändå. Men jag orkar inte med att älta det som varit. Vi har sårat varandra väldigt mycket båda två. Gjort är gjort och skadorna finns alltid kvar. Det vi kan göra är att älta eller gå vidare.
Jag har gått vidare, hur tänker du göra?
Puss Marie
Kommentarer
Postat av: lajjsa
Åh, vad bra skrivet! Jag skulle kunna citera dej från den här texten i flera sammanhang, eller mer ingående, gentemot flera gamla, vissnande relationer :P GRATTIS till lill*n Marie!!! Vad härligt!! :) Kram Lisa
Trackback
