Nattningen ikväll var alldeles underbar!
När vi skulle stänga dörren för kvällen så ropade grannen upp oss så vi gick upp och Anna fick busa lite och vi "vuxna" (känns fortfarande skumt att referera till sig själv som vuxen) surrade lite. När vi sen gick hem så bytte vi blöja, tog på pymmen och gjorde iordning vällingen.

Jag la skruttan i sängen och la en napp bredvid kudden och sen sa jag god natt. Stängde igen dörren lite och satte mig i soffan och bara väntade. Väntade på att helvetet skulle bryta lös. Att larmet skulle ljuda.

I 10 minuter satt jag på helstpänn. Nu kanske? Nu då? Men..? Nehe?
Gick in klockan 20, dvs ca 15 minuter efter att jag lagt henne, och då sover ungen!! Helt otroligt!! Ingen big deal kanske ni andra tycker, men för mig, för oss är det det. Eftersom att Anna somnat i någon av oss famn på kvällarna tills för ca 1 månad sedan så är det stort. När vi slutade med "somna-i-famnen" så har jag eller Micke suttit bredvid hennes säng och "hjälpt" henne med flaskan ibland.

Men ikväll var alltså första gången jag la ner henne, sa god natt och gick ut ur rummet. Och det fungerade DIREKT! Jag är så stolt! <3

Men bara för att jag sitter här och skryter över vilken otroligt duktig dotter jag har lär det ju bli kaos i morgon och alla kvällar efter det.. Suck. Men, man vet aldrig. Men så skönt att inte det blev krokodil-tårar och hjärtskärande gråt iaf..

Nu ska jag facebooka lite och sen ta någonting att fika.

Puss