Efter våran super mysiga mellis med jordgubbskräm och smörgås så fick skruttan svalka av sig lite igen. Hon är himla varm i sig min lilla skatt. Sen drog jag av golvet igen, eftersom hund-fan FORTFARANDE lossar tonvis med hår. Lite så där måttligt roande kan jag tycka. Skruttans mormor kom och hämtade oss, skjutsade mig på jobbet innan dom for till Gevåg och firade F.

När jag kom på jobbet så gick jag till omklädningsrummet och ser att mina arbetskläder är borta från mitt skåp? Wft?! Ingenting att göra åt iofs, fick ju bara ta nya i förrådet, men vem tar kläder ut någon annans skåp undrar jag? Dom är inte lite fräcka.. Jaja, skakade av mig det och satte mig i personalrummet och väntade på att klockan skulle gå.. Drack en kopp kaffe och läste igenom cardex och så.. Så man håller sig "a jour" eller vad det heter.. (klatchit va? :p)

Kvällen gick hur som helst bra, även om det var olidligt varmt i de tunna, härliga kläderna (ironisk om ni inte förstod det). Verkligen ett F-A-N-T-A-S-T-I-S-K-T initiativ att skaffa just DE arbetskläderna.. Suck. Aja, Ragunda komun i ett nötskal.

Strax innan jag skulle gå hem för kvällen så är jag inne hos en brukare och hjälper denna till sängen. Då hörs en DUNS och samtidigt så typ vibrerar golvet. Shit, nu ramlade nån tänker jag och sätter ned brukaren på sängkanten och säger att jag strax kommer tillbaka. Nej, det var inte personen i rummet bredvid. SHIT! Det måste vara på den andra avdelningen. Jag visste att hon som jobbade där inne var ensam, eftersom jag såg den andra kvällspersonalen gå hem ca 20 minuter tidigare. Tar med mig nattpersonalen och går in på Björken (naturligtvis hjälpte jag patienten jag var hos först innan jag gick vidare eftersom inget mera hördes och att det är personal på den andra avdelningen oxå...), mycket riktigt så har brukaren "vägg i vägg" med Aspen ramlat framför skrivbordet.

Allting gick bra, personen hade inte ont någonstans, men brukaren är låååååång och ganska tung så vi tog den transportabla liften och ett skynke och förflyttade personen till sängen. Tur att det gick bra, men vad RÄDD jag blev. Jag trodde ju först att personen i rummet bredvid där jag var ramlat ur sängen..

Men, som sagt, det gick ju bra. Men det är läskigt när dom "glömmer" att dom inte kan själv utan hjälpmedel, en rullator eller liknande. Glömmer eller helt enkelt inte accepterar.

Aja. I morgon kommer de ÄNTLIGEN från Cylinda och ska kolla på tvättmaskinen. Mamma var snäll och tog med sig en tvättkorg med tvätt ikväll igen, tack. Det är verkligen guld värt! När jag kom hem så hade mamma diskat och plockat ihop alla leksaker, det var himla skönt att kunna komma hem och "bara vara". =)

Nu ska jag snabb kika lite och sen sova. Värmen gör en trött.

Puss och sov gott!