Ensamhet..
Jag är inte ensam, jag har ju min familj.
Men det andra då? Det som inte är min "familj".
Det jag menar med det är mina vänner.
Jag har egentligen bara 2 just nu. Två vänner. Eller, det stämmer inte heller.
Jag har en till. Men henne har jag knappt träffat. Hon kom med sin son och hälsade på sedan skruttan fötts. Jättefina presenter fick Anna, det var en an de finaste gester någon gjort för mig. Speciellt eftersom vi "bara" känner varandra genom mail, MSN och bloggarna egentligen.
Men vi har en fin vänskap. En vänskap jag värdesätter högt. En vänskap jag inte kan klara mig utan. Det hoppas jag du vet. Det är en vän som jag känner att jag Kan ringa till om någonting skulle hända som gör att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Min andra vän träffar jag mest varje dag. Det är en vän som jag inte heller skulle klara mig utan. Jag finns här för henne och jag vet att det är det samma för mig.
Den tredje är en alldeles underbar person, som jag ganska nyligen lärt känna. Men hon är fantastisk. Helt. Fantastisk.
Men vad hände med de andra?
Vart tappade jag dom?
Vad hände?
Allting har blivit så annorlunda. Vissa känns.. Annorlunda. Som om jag inte längre är "intressant". Det känns nästan som att jag inte längre duger.. Ska det vara så? Är det så det blir? Jag vet inte..
Jag undrar bara.. Vad hände?!
jag förstår dig totalt!! Men jag kan säga att jag tror att du säkert har vänner, men att det är lite så här i livet... att man möts och man kommer i från och ibland tar man upp tråden i gen... manär helt enkelt inte i samma livsfas...
Jag tappade många vänner då jag skiljde mig och då vissa valde att ta parti för min före detta man... man inser vilka som är ens riktiga vänner. Visst det känns då man inser att dem man trodde var ens vänner inte var det på riktigt, men... behöver man sådana, egentligen... Tror på att ha få men innerliga vänner som finns där så att säga no mather what...
Kul va? Ha det gott vännen och sköt om dig...
Stor kram
Du har ju mig också :) Glöm inte det!
Kramar i massor!
Ja, bra att jag skickade en tom jävla kommentar till dig, det var verkligen meningen ! NOOOT !
Tänkte bara säga att jag finns här också faktiskt ! :)
Men gisses Marie!
Du gör ju så man nästan börja å grina....snyft
Jag förstår dig precis. Vissa vänner försvinner som bara när man får barn.
Även fast man hellre har få och äkta vänner så kan man känna sig ensam ibland. Speciellt om man kanske inte alltid har tid att prata eller har möjlighet till det.
Skickar massor med kramar, you are not alone
Ja precis. Man vill gärna ha den kollen, men de behövs väl inte då antar jag..
Åhå! Ja jag får kolla upp de. Försöker klara mig utan nu. Så gott som de går. Men de e jobbigt när man lägger sig och inte kan andas.. :S
Tack =)
Kram
vår bakgrund känner du ju till. =/ Jag var nog en viktig vän för dig för lite över ett år sedan också :(
Sv, Tack för din kommentar :D
Vilken söt liten bebba du har!
MIG HAR DU FÖR FANKEN! <3 all my love to u and little anna!
Känner verkligen igen mig. Verkligen!
Och när det gäller min älskade syster så VET jag hur mkt hon saknar dig - er!
Kram
