Knut i magen.. Hur ska detta gå?
Blir ett djur sjukt, då gråter jag. Gör någon närstående illa sig, så kan jag gråta (även om inte dom gör det)
Jag tar illa vid mig när jag läser sorgliga saker, i tex tidningar.
Jag gråter ALLTID så jag hulkar till Skicka vidare, I Am Sam, Lejonkungen, Bambi osv..
När jag tittar på Grey's så gråter jag med största sannolikhet någon gång under programet.
Så vi får se hur det ska gå ikväll. Läste en blogg idag och hon hade läst om vad som skulle hända. Hon varnade och sa att man skulle ladda upp med näsdukar.. Hur ska detta sluta egentligen?!
Så nu laddar jag, ska sitta här i soffan i min ensamhet och, med största sannolighet, gråta ögonen ur mig.
Som vanligt.
Är jag ensam om att vara überblödig?
Svar : Nej, du är inte ensam om att vara på det här sättet. en annan är exakt lika! ;) MEN, man kan vara stolt för det, även om man känner sig lite fjantig då man sitter där och hulkar och grinar som värsta barnunge, för vi som är så har kontakt med vårat känsloliv. Inte så dumt de inte... Ha det gott i soffan... :D
NEJ!
Jag lipar ju till allt.
Alla filmer och såpor, alla tvserier, dokumentärer eller liknanade där ån dör, eller nån föds för förlossningar gråter jag livet ur mig när jag ser. Dikter, sångtexter, you name it
Vet inte jag jag borde erkänna det här men jag är tyvärr en av er... Kan hata mig själv när jag sitter där och gör mitt bästa för att bita ihop när Elsa 82 vinner ett ård förbrukning på Bingolotto. Eller okay, riktigt så illa är det nog inte men inte särskilt långt ifrån.
Och när jag ändå håller på att skämma ut mig för evigt kan jag avslöja att jag föjde Greys som besatt dom första säsongerna men kom av mig efter det. Nu för tiden är det bara Desperate Housewives som gäller, Nattis har boxarna så vi har nött från avsnitt 1. :-P
