Jag hatar myggbett! Jag hatar myggor överhuvudtaget! Det måste vara djävulens påhitt! Fy fan för alla dessa elaka flugfän! Myggor, getingar, humlor (joo dom ser ofarliga ut men dom är lika onda dom) och BROMS! Fy fan!

Jag kommer ihåg en sommar, för några år sedan. Vi var i Öratjärn och badade, eller de jag var med badade, inte jag. Jag gillar inte att bada "i det fria" så att säga. Det är ju kallt! Hur som helst, det är jättemycke broms där.

Sitter där och försöker och försöker att INTE vifta som en 2 åring efter en godispåse, och inte "reta" upp äcklen. Det fungerar ju naturligtvis inte, jag lyckas reta upp dem och de kallar på förstärkning. Paniken växte och jag gav mig. Jag tog min Allers (det enda svärmor hade hemma) och älgade till bilen med 100 ilskna bromsar efter mig.
Jag trodde allvarligt inte det kunde bli värre än så. Ack så jag bedrog mig.

Sommaren efter det så lånade vi en stuga mitt ute i ingenstans i skogen. En liten "klämmig" stuga, som min mormor skulle ha sagt, med egentligen ett allru, bara. En äldre farbror hade bott där tidigare, utan rinnande vatten eller el. Cool gubbe. Hur som helst, det rann en liiiiten bäck bredvid den stugan, lät ju supermysigt när vi kom dit på kvällen. Nog var det lite myggigt, men vad gör det? Vi var ju ändå i skogen lixom.

Första natten flöt ju smärtfritt, när man vaknar på morgonen så skulle man ju på det äckliga utedasset. Öppnar dörren och solen och värmen slår emot en. Och 100 000 000 000 ( hundra tusen miljoner) bromshelveten kommer och attakerar, jag vifftar, slår, hoppar, snurrar, skriker så säkerligen hela skogen hörde och KUTADE som en galen gris till dasset. Och där satt jag. Vad fan skulle jag göra nu?!  Ja efter många om och men så vågade jag mig ut, stensäker på att de jävlarna väntade på mig utanför dörren.

Naturligtvis var dom inte kvar och jag trodde, för en väääääldigt kort stund, att dom gett upp. Gett sig i väg. Men icke. Dom väntade runt knuten. Enda stället man (eller iaf jag) kunde vara på under dagarna var INNE i stugan. Kanske ska tillägga att det troligen aldrig varit en sådan varm sommar, någonsin.

Efter klockan 15 på eftermiddagen så verkade idioterna försvinna iaf, det var nån tapper jävel som var kvar men det tog ju flugsmällan hand om.

Det är ett minne för livet kan jag säga. ALDRIG mer for jag upp dit, men det kanske inte behövde tilläggas? =D

Hursom helst, för att återgå till myggbetten så fick jag några (as många) i hårbotten igår och en på handen. Idag, när vi varit på en halvtaskig 50-års fest och senare vidare till Torpet så fick jag 4 till. Ett till på handen och resten i pannan. Underbart. Fantastiskt. Tvi för mygg och djävulskap.


Jaja, nu ska jag väcka sambon i soffan och krypa ner i sängen.

Vi hörs i morgon älsklingar. Puss och god natt!