Att man aldrig ska vara riktigt nöjd? Vad är det med oss människor?

Eller kanske hellre, vad är det med mig?

Jag har nyss varit med J och kollat på deras lägenhet som dom ska flytta in i. Dom bor i en halvdassig 4a nu, och ska flytta till en annan 4a. Snett ovanför oss. Hela Gulldalen får dom under sina fötter. Grejt.

Den är fräch, fina tapeter, spiller ny diskmaskin (som jag fortfarande har ont i hjärtat för att vi inte har), ny spis, BASTU och.. Bra planlösning. 2 badrum, ett med badkar och ett med duschkabin och bastu. Suck.

Själv så trängs vi i en 2a, med ett stort badrum (jag klagar inte över det) och ett ganska litet kök med alldeles för lite skåp.

Men jag klagar inte. Jag tror aldrig jag trivts så bra någon gång tidigare. Jag är nöjd.

Men nog fan skulle jag vilja ha den lägenheten...