Kvällen igen.

Ute snöar det, ska vintern aldrig kasta in handduken och ge vika för solen och våren?

I em så somnade jag och Anna tillsammans i soffan, det var så mysigt. Hon somnade på min mage, så som hon brukade när hon var riktigt liten. Det känns som en evighet sedan, men hon är ju faktiskt fortfarande liten. "Bara" 5 månader och en vecka. Men det känns som att hon alltid funnits här hos oss.
Det finns verkligen inte ord att beskriva hur otrolig hon är, min underbart vackra dotter.

Kommentarer

Vad tycker du?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0