Tiden går så fort. Man hinner knappt med.

Anna sover som en stock, här sitter jag och allt är i sin ordning.
Nästan. Någonting fattas. Någonting är inte som det ska. Någonting gnager i mig, och jag hoppas detta något får ont i tänderna snart och slutar. För jag får det inte att sluta för egen kraft.

Sedan sist har vi varit och handlat, ätit middag, badat och ätit gröt. Sovit en skvätt, pratat i telefon, hängt den andra omgången tvätt och snusat. Måste sluta med det. Det blir för dyrt. Och det är ju ärligt talat inte hälsosamt heller. Att jag ens började efter jag fått Anna, det är ju vansinne.

I morgon blir det troligen lika händelselöst här på Forsgränd. Hämta ved - elda. Titta på TV. Busa med Anna. Snusa. Dricka stora, alldeles för stora, mängder kaffe. Kanske ta en prommenad om vädret är vänligt. Jag gillar inte när våren sitter bakom knuten och lurar, visar sig ibland för att sen gömma sig igen. Kom fram och stanna framme, jag har ingen lust att leka lekar. Inte idag. Inte i morgon heller för den delen. Skärp dig!

Nu ska jag ta och koka mig en kopp vaniljte och sätta mig i soffan. Kanske finns någonting i tablån som fångar mitt intresse, annars tar jag väl fram boken som jag lånat(?) av mammas sambo. Vet inte när jag lånade den, men nog ligger den på byrån i hallen iaf. Jag antar att jag lånat den då, utan min vetskap. Men det är ju bra att läsa. Bättre än TV.

Nej det här blev inget trevligt och skojfriskt inlägg. Men vem sa att man måste vara glad jämt då? Jag tycker nog jag försöker vara det hela tiden, får man ha en dålig dag? Dålig vecka? Och det är bara måndag...