I morse så ORKADE jag verkligen inte kliva upp med min sockertopp. Hon har sovit oroligt hela natten, vaknat och varit lite ledsen, lite varm och allmännt gring. Efter en sådan natt med alldeles för lite sömn så orkade jag inte. Sambon sover ju, som alltid, som en sten så han fick vackert bryta sin skönhetssömn och stiga upp med vårat überpigga vilddjur.

Sagt och gjort det gjorde han och jag somnade om. Skööööönt. Hur som helst, vid halv 10 klev jag iaf upp och möttes av ett alldeles förtjusande skratt och pussar (av båda vederbörande). Så säger Micke på skämt, "visa dina vackra tänder ist för att räcka ut tungan Anna.:" Som vanligt så stoppade jag in lillfingret för att "känna". Som alltid förväntade jag mig att inte känna någonting mer än hårt tandkött, men idag var det annat. Det är någonting som är vasst där på vänster sida.

Full av förväntan (och lite skräck, hon blir ju så stor om hon har en tand) så får jag efter många om och men kika. Jo men visst är det en liten tand!!!!! Mammas stora tjej! Tänk att någonting så litet kan värma ett mammahjärta så det nästan kokar? Underbart.. Men som min svärmor konstaterade när hon fick veta den stora nyheten; "Vad kul. Då kan hon snart bitas hårt då." Fantastiskt. :)

Nu sover skruttis iaf ute i vagnen, vi gick nyss på en liten promenad, kollade posten och där låg min beställning från Pippilotta äntligen! Som jag väntat. Men nu är den här, skruttan kommer bli så fin i sin nya solhatt, tunika och skor.



Sen idag ska jag och Anna försöka träffa skruttans farmor och äta lunch med henne, Micke är i Öset med en han känner och ska handla lite. Jag hoppas han gör det jag bad honom om, köpa skivor så vi kan bränna ut alla kort på OM någonting nu mot all fömodan skulle hända med datorn så har vi iaf alla bilder på magen, liten Anna och alla andra kort kvar.. Jag tror jag skulle gå under om de skulle försvinna!

Aja, nu ska jag dricka klart mitt kaffe och sen plocka ihop lite här.

Puss!