Urs vad jag är förkyld. Helt otroligt, igår var jag lite snorig liksom och nös. Idag vaknade jag upp och kände mig halvdöd. Snorig, täppt (ja det kan man vara samtidigt) ont i halsen, trött som en björn och allmännt slö. Jippie.

Tänkte, och hoppades, att det skulle gå över under dagen. Men ack så jag bedrog mig.

Nu sitter jag här, har precis sovit i en timme, är fortfarande lika jävla trött som innan och dricker té i världens största egoist-kopp. (det står mitt namn med stora röda bokstäver och har ett hjärta på fatet. Den är fin.)

Skruttan är lite snorig hon med, men inte så mycket. Men annars så kämpar hon med den andra tanden.. Tänk att det ska göra så ont och klias så hemskt. Stackars lilla barn.

Men för att återgå till hur synd det är om mig nu då, jag har iaf tagit en halstablett. Men det gör fortfarande ont. Det enda den egentligen gjorde var att bedöva tippen på tungan och liiiite i halsen. Känns ungefär som på slutet sedan man varit till tandläkaren och fått bedövning, ni vet när bedövningen börjar släppa alltså..

Nu ska jag läsa lite mera bloggar, surpla i mig téet med min bedövade tunga och tycka lite mera synd om mig själv.

Puss