Ja där ser man, livet blir ju inte alltid som man tänkt sig, hoppats på och kanske önskat.
Är det någonting jag (borde) lärt mig de senaste året är det att inte hoppas.
Inte anta, inte önska och framför allt inte tro på det jag hör/läser/ser alla gånger.


Det är ju tur att man lär av sina misstag, eller hur? Men gör jag det då?

Haha, nej.
Jag är nog en obotlig romantiker. Jag hoppas, önskar, antar och trot på det jag hör/ser/läser.

Tror faktiskt jag måste sluta med det. Om jag kan.

Nu ska jag äta frukost med flickan och försöka få henne att förstå att hon inte kan äta ost.