Alltså.

Ibland blir jag bara så himla leds.

Leds på tristessen.

Leds på vardagen.

Jag vill göra någonting spännande.

Någonting som ger mig ny energi och kraft att fortsätta studierna utan att det ska kännas påtvingat. För det är så det känns nu. Påtvingat och... Ja, arbetsamt.

Det känns bara. Jävligt helt enkelt.

Jag gillar ju att läsa, att lära mig!

Jag vill lära mig!

Men, det känns hopplöst. Jag har en deadline i morgon på ett uppdrag och egentligen borde jag läsa nu. Men jag ids inte. Jag har ingen lust. Jag vill inte.

Jag vill hellre titta på Det Okända. Och kanske gå och köpa godis.

Ja. Det ska jag nog göra.

Jag blundar för studierna ikväll.

Skit också.