Vissa dagar är det bara arbetsamt att koka kaffe. 

De senaste dagarna har varit sådana dagar. 

Men jag har bestämt mig nu. Nu får det räcka. 

Nu tänker jag vara den där sprudlande, glada, leende mamman, människan. 

Jag tänker vara Mary. 

Allt annat får ligga åt sidan. Ingenting jag kan påverka, och ni ska veta att jag verkligen har försökt. Länge. Men jag måste se mig "besegrad". Jag kan inte göra mer. Men det är okej. Det gör inget. 

Vi har det bra ändå. 

Jag är bra. Fy fan vad jag är bra. 

Åt helvete med allt annat!