Det som inte KUNDE hända..
..hände! Blodet i min arm, TOG SLUT!!
Var till BM idag, allting var bra och jag hamnade PRECIS på kurvan över "normen". =D Sen skulle vi ta det där jävla blodprovena, IGEN. Fram med armen och klistra på jag-tycker-inte-alls-det-här-är-obehagligt-minen och låte henne tömma mig på blod. Jag har alltid tyckt att det ser ut att vara så fruktansvärt mycket blod som dom tar, och haft en gnagande känsla av att KANSKE, vilket är omöjligt, så kommer blodet ta slut. Vad tror ni hände? Hon lyckades pumpa ut två fulla rör och skulle fylla det tredje och sista, vad händer då? Blodet tar SLUT!! Det rinner helt enkelt inte mer.. Slut. Vänster arm var TOM. Eller naturligtvis inte HELT tom, hon hade väl kommit utanför själva ådran eller nått.. Så hon vred och vände på nålen där inne; "gör jag illa dig?" frågar hon så omtänksamt, "nej då, det är ingen fara" säger jag medans jag försöker tvinga bort reflexen att slå till henne. Det gick över i samma ögonblick som hon drog ut nålen och konstaterade att vänster arm vunnit över henne. "Ja men då tar vi och gör om samma procedur, fast på höger arm, det går väl bra?" Fiiiine, gör som du vill. Hur som helst så fanns det väldigt lite blod i höger arm, nästan ingenting. Så nu går jag under smeknamnet "svårstucken". Great!
Fick efter det väga mig, gick bra. Sen fick jag lyssna på bebisens hjärtljud. Det var så himla häftigt!! Ca 130 slag/min det var bra sa hon. Det var lite svårt att höra egentligen, bebisen tänkte nämligen inte vara stilla så pass länge att jag skulle kunna njuta av detta fantastiska ögonblick. Men men.. "vänta bara mamma tills jag kommer ut så ska vi njuta av varandra, nu har jag inte tid." Ungefär så kan jag tänka mig att bebisen tänkte både under UL och nu idag.. Skit unge <3 =D
Nästa besök är då om ca 3 veckor, 11/7. Då blir det väl samma procedur igen, fast INGE MER BLOD-UTSUGANDE-UR-ARMEN-prov. Nu blir det fingret hädanefter.. *ajajajajajajajajajajajaj*
Nej nu ska jag gå ut i solen med hunden, adios!!
Var till BM idag, allting var bra och jag hamnade PRECIS på kurvan över "normen". =D Sen skulle vi ta det där jävla blodprovena, IGEN. Fram med armen och klistra på jag-tycker-inte-alls-det-här-är-obehagligt-minen och låte henne tömma mig på blod. Jag har alltid tyckt att det ser ut att vara så fruktansvärt mycket blod som dom tar, och haft en gnagande känsla av att KANSKE, vilket är omöjligt, så kommer blodet ta slut. Vad tror ni hände? Hon lyckades pumpa ut två fulla rör och skulle fylla det tredje och sista, vad händer då? Blodet tar SLUT!! Det rinner helt enkelt inte mer.. Slut. Vänster arm var TOM. Eller naturligtvis inte HELT tom, hon hade väl kommit utanför själva ådran eller nått.. Så hon vred och vände på nålen där inne; "gör jag illa dig?" frågar hon så omtänksamt, "nej då, det är ingen fara" säger jag medans jag försöker tvinga bort reflexen att slå till henne. Det gick över i samma ögonblick som hon drog ut nålen och konstaterade att vänster arm vunnit över henne. "Ja men då tar vi och gör om samma procedur, fast på höger arm, det går väl bra?" Fiiiine, gör som du vill. Hur som helst så fanns det väldigt lite blod i höger arm, nästan ingenting. Så nu går jag under smeknamnet "svårstucken". Great!
Fick efter det väga mig, gick bra. Sen fick jag lyssna på bebisens hjärtljud. Det var så himla häftigt!! Ca 130 slag/min det var bra sa hon. Det var lite svårt att höra egentligen, bebisen tänkte nämligen inte vara stilla så pass länge att jag skulle kunna njuta av detta fantastiska ögonblick. Men men.. "vänta bara mamma tills jag kommer ut så ska vi njuta av varandra, nu har jag inte tid." Ungefär så kan jag tänka mig att bebisen tänkte både under UL och nu idag.. Skit unge <3 =D
Nästa besök är då om ca 3 veckor, 11/7. Då blir det väl samma procedur igen, fast INGE MER BLOD-UTSUGANDE-UR-ARMEN-prov. Nu blir det fingret hädanefter.. *ajajajajajajajajajajajaj*
Nej nu ska jag gå ut i solen med hunden, adios!!
Kommentarer
Trackback
