Det gjorde så ONT!
Saker som man "tar lätt på" och saker som verkligen får en att stanna upp.
Igår fick jag en sådan, som fick mig att tänka och stanna upp. Så vill inte jag ha det. Jag vill inte det för mitt barn. Så jag ska inte låta det ske. Jag ska kämpa, även om det känns motigt, jobbigt och rent ut sagt förjävligt i mellan åt.
Idag, fick jag höra en sak, jag knappt kunde tro var sant. Någonting så fruktansvärt, har hänt en person jag känner. Rent ut sagt förjävligt! En tragisk olycka, med en tragisk utgång.
Jag satt, bokstavligen, och kämpade mot gråten i personal rummet på jobbet när jag fick höra att det var Henne artikeln handlade om. Hennes familj. Hennes barn. Fy fan vad livet är orättvist.
Det fick mig att stanna upp, att tänka till, att verkligen se vad det är jag har. Vad jag kan mista. Innan jag hinner bromsa.
När jag berättade för min mamma, så hade jag gråter alldeles runt hörnet. Det skakade mig så djupt. Även nu, när jag skriver om det, så gör sig klumpen i halsen påmind. Så orättvist!
Jag ska göra allt i min makt att ingenting ska hända min dotter. Det svär jag på.
Vad är det för artikel du pratar om? Vad ä det som har hänt? Jag har ingen tidning så jag känner mig helt offline ibland...
För övrigt håller jag med. Det finns inget jag inte skulle göra för mitt barn! Det kommer aldrig någonsin finnas nån eller nåt som går före mitt barn!
Skövde?
Helt ofattbart tragiskt oavsett
Jadu man kan ju undra. Va folk tror att de kan ta sig för friheter egentligen..
Och vem har sagt att de är ett problem?!
Jag har då inte tyckt att de varit ett problem hittills, och att vi gjort som vi gjort är att vi tyckt att de funkat bäst för oss.
Nej usch.
O de värsta va att de va.. eller ja skriver de på msn istället.
p.s ja tror ja vet va du pratar om. och om de e de, så var de fruktansvärt. Så himla tragiskt. Så onödigt.. :( Förstår att du har tårarna nära. så fruktansvärt tragiskt.. :(
Usch, detta lät INGE vidare :(
Sv: mm.. de sa jag med. sjukt hur de får gå till egentligen..
Tänk så fruktansvärt fort det kan gå. Man kan aldrig vara nog försiktig samtidigt som man inte ska kväva och skrämma barnen heller. Det är en balansgång.
Ja, det hoppas jag också! Känns som att man gärna vill prata med samma läkare som varit till tidigare, som vet litegrann om vad som har varit osv. Sen finns det ju inga journaler över mig i Norge heller om jag skulle gå till en läkare där, så då kan jag ju inte få "riktig" hjälp där på en gång...
Usch. Jag hatar min rygg :P
detta var hemskt, nu när pappa berättade vad det handlade om.. jag grät, fyfan va hemskt.
