Idag är en lite bättre dag än igår. 

Jag tänker inte tänka på bekymren förränn på måndag. Då får jag förhoppningsvis lite klarhet i det hela. Japp. 

Annars då? Jovars. Det flyter på ganska fint faktiskt. 

Igår kikade jag runt lite på diverse bloggar (as always) och fann en som rekomenderades av Magdalena Graaf (jag vet inte ens hur jag hamnade där, men det gjorde jag). Och det var DENNA.

Jag satt och läste igenom hela bloggen, vart enda inlägg från Februari till igår.

När jag nästan skulle sova kom stumpan in i vardagsrummet och sa: "***** sa att ja va dum" med gråten i halsen. "Sa hen det på dagis?" "Mmmhm...." säger lillan och tittar ned i golvet. "Hade det hänt någonting när hen sa det?" "Mmmmhm... Vi bråkas. Sa fölåt mamma." "Blev ni kompisar igen då sen? När ni bråkat klart?" "Mmmhmm... Ja ä inte dum." "Nej det är du inte, men ibland kan man säga så även om det inte är sant. Det kan bli så om man bråkar. Men vad bra att ni sa förlåt och blev vänner igen." "Mmmhm... Sova nu mamma? Läsa Kalle? Nälla?"

Eftersom jag läst den där bloggen, så kände jag bara en stor tacksamhet över att mitt barn är FRISK och mår bra. Ingen hemsk sjukdom, ingenting annat än nattliga funderingar. Vi läste boken om Kalle Kunskap. Och sen somnade vi, kramandes i sängen. 

Jag älskar min lilla ligist.