Rum nr 8

Känslan när det står 108 på sökaren, det står en syrgasmaskin precis innanför dörren.
Den känslan, när jag klev in första gången slog det mig hur annorlunda det såg ut nu, motför då.
Den känslan. Den känslan går inte att förklara.
.
.
.
Det kändes. Det sved lite. Det gjorde ont. Jag saknar dig idag, i morgon, alltid.
.
.
.
Läs.

Kommentarer
Postat av: Denise

Åh, ja jag önskar jag hade en kabel men inte än :(

Vill så gärna lägga upp bilder på både det ena och det andra... Just nu sitter jag på mors dator och ingen bild i den inte..



Ska försöka skaffa en så fort plånboken tillåter :)

Kaffe, absolut!

2011-02-10 @ 21:46:33
Postat av: Linda

Gud vad fint din syster skrivit! Jag blev nästan tårögd.



Och jag förstår den där känslan fullt ut... fortfarande ibland när jag går in i rum 52 på Nipängen så känns det som att det är farfars rum. Jag ser allt det fina som var där, blandat med allt tråkigt vi också upplevde i det rummet. Det blir mycket känslor. Det måste få bli det. Vi älskade dom ju, och gör det fortfarande.

2011-02-10 @ 23:13:52
URL: http://ziquita.blogg.se/

Vad tycker du?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0