Mitt barn har ALLTID velat vara ute, spela roll om det är -35 grader, ungen vill gå UT.

Men det verkar ha gått över nu.

"Anna ska vi gå ut?"

"Neeeeeeeeeeeej, bill inte ut. Stanna hemma jag"

Suck.

Igår gav jag mig inte, va fan man kan inte sitta inne och uggla en hel dag. Det finns liksom inte allt för mycket att göra direkt. Hon vill måla i 2 sekunder, dega i 5 minuter, leka med katterna (plast, jag har inte skaffat raskatter... Än...) i en halv sekund osv. Det finns liksom inte saker nog att göra för att "trötta" ut detta stundvis överenergiska barn. Så jag tänkte vi kunde gå ut och leka i snön.

Det tog mig 30 minuter att få på en skrikande, hysterisk unge overall och allt vad det innebär. PUST. Jag provade ALLT. Be vänligt, tjata, försöka få på kläderna under protest. Tårarna sprutade på det lilla envisa barnet och mitt tålamod började tryta. Naturligtvis.

Vad gör jag då? Jo jag kliver in i den sämsta-mamman-i-världen-rollen och säger följande:

"Om du tar på dig overallen och allting annat kan vi gå på TIME och köpa en liten godisbit."

-.- Skäms på mig. Men det fungerade. SUCK.

Vi gick iaf ut, köpte den förbannade mutgodisbiten och lekte i snön. Överambisiösa (stavarn.se don't care) jag trodde i mitt stilla (lata) sinne att jag skulle kunna skotta med super-spaden på gräsmattan. Typ skotta upp en gång eller nåt. Icke. Vet ni hur tung flera månaders orörd snö är? Väldigt. Så vi hoppade fram gångar.

Det var ganska kul faktiskt, he he.

Hur som helst, vi gick senare in då mormorn, lillmostern och halv-morfarn kom på besök. Dracks lite kaffe och sen for dotra till sin fader nån timma. Jag fick ett nervöst sammanbrott på isen på rutorna på bilen så jag grät som ett barn i soffan (?) när jag gett upp skrapandet och insett att jag inte kunde fara till skogarna för att hämta hem morbrorn och Mosis. Löste sig dock med att min mamma och jag for upp ist i hennes tinade bil. Fint.

Igår kväll sedan liten somnat så kikade vi på film och när jag och bestis skulle skjutsa hem min syster så tog vi en omväg. Vi for via Lien hem till 44an, från Gulldalen.

"Mer fel än lång om jag får säga vad jag tycker" som Kanin skulle ha sagt om det var en Nalle Puh bok.