Slow down

Tar och knyter mig nu serrni lovers.
Förresten, jag undrar över några grejor som ni kan filura på ett tag.
Varför är det så att vissa kan ta sig in i ens huvud, fylla ut alla tankar och bara finnas med hela tiden? Hur kommer det sig att en annan människa kan ha en sådan inverkan på en? Hur kommer det sig att den ständigt återkommande känslan, tanken, av att man aldrig ska "finna rätt" känns verklig? Vad kan man göra av den? Jag fick en tanke idag när jag låg och körde hem från min träff ikväll...
Varför har det aldrig hållit? Har det varit mitt "fel"? Är det jag som har för höga "krav" eller har jag "bara" inte funnit "rätt"?
Ja. Ni kan ju fundera. Och har ni ett vettigt svar så tala om det. Jag vill inte ha nått tjaffs om att "du kommer finna rätt, han finns där blablabla..." Det vet jag redan. Det är en förjävla klen tröst.
G´night.

Kommentarer
Postat av: Linda

Jag tror så här, att det är inte ditt fel att det inte funkat. Det handlar ju alltid om personkemi och vad man har för mål och drömmar i livet. Ibland delar man det, ibland inte. Men strävar man åt olika håll, oavsett hur mycket man älskar och tycker om varandra, så går det ju inte att hålla ihop det hur länge som helst. Då är det bättre att släppa taget och så får man sträva vidare mot sitt mål åt varsitt håll.



Och jaa du.. "mr right" är inte lätt att hitta! Hittintills har du kanske mest hittat "mr right now", om du förstår hur jag menar. Någon som har funnits där, någon som du har älskat, trots att han egentligen inte var den rätta. Men han var rätt under just den tidsperioden av ditt liv.



Och nu har jag lust att skriva att "mr right" kommer att dyka upp när du minst anar det.. men jag ska hålla käften ;D



2011-03-08 @ 09:03:53
URL: http://ziquita.blogg.se/
Postat av: Sandra

Jag tror också som linda.

Men också som såhär:



Man behöver nödvändigtvis inte ha hittat "fel". Men man kanske är på olika platåer i livet, mognat olika fort. Och som linda skriver, olika drömmar och mål. Som driver en isär, trots att kärleken var där.



För höga krav tror jag aldrig man kan ha, inom vissa mått, för man ska inte behöva ge upp sina drömmar och mål, sina vänner och så vidare för att få det att fungera.

Det kan vara svårt ibland, visst är det så. Men man ska kunna mötas halvvägs, personen i fråga måste visa att han vill det lika mycket som du. Man ska inte behöva dra hela lasset själv.



Tycker Linda har skrivit det väldigt bra.



Säger bara, håll ut. :) Sen håller även jag, käften.. ;)



2011-03-09 @ 09:18:01
URL: http://sandrabergvall.blogg.se/
Postat av: Eruuka

Jag tycker att det är knepigt det där med att undra om man har för höga krav. Vaddå för höga krav? Finns det ens något sånt? Det är en människa du ska dela med dig av ALLT med, han ska vara din människa, klart som fan att du inte kan ha för höga krav, och jag är helt övertygad om att du kommer att släppa varenda sådan tanke när Han finns där. Då kommer tankar som för höga krav och "är det mitt fel" aldrig att ens smyga fram över din hjärnbark.



Du förtjänar enbart det bästa Mary, tro aldrig någonsin något annat, och framför allt får du aldrig inbilla dig att det är någons fel att ett förhållande inte funkade heller. Det är svårt ibland, men det kommer det inte alltid att vara. Promise!



Jag tänker inte hålla käften, inte min stil just ;P

Kisses Biatch!

2011-03-09 @ 12:55:51
URL: http://eriikanu.blogg.se/

Vad tycker du?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0