Idag har jag gått igenom, det jag trodde var massor, mina julgardiner. Juste, om en vecka är det första advent. Då ska hela Sverige pyntas. 

Adventsgranar ska tändas, ljusstakar ska upp i fönstren, tomtarna ska hänga bredvid fönstren med en röd bakrund. 

Julhysterin är ett faktum. 

I vanliga fall brukar min julångest komma någon gång i mitten på oktober. Men inte i år. Den började göra sig till känna i början av november, men jag har motat bort den. Vad tjänar jag på att ha julångest flera månader?

"Vadå julångest? Julen är en kul tid!"

Ja, visst är det det. Men har man, som jag, massor med familjemedlemar, utpridda lite varstans, ja då är julen mest en pina. Visst, jag tycker bättre om den nu sedan jag fick mitt lilla hjärta i familjen, men ändå. Ångest. 

Alla vill att man ska vara med dem på julen, alla vill att man ska äta middag tillsammans. Alla förväntar sig att man ska vilja vara med dem. Alla förväntar sig att man ska komma hem till dem. 

Men jag då? Om jag vill vara hemma hos mig? Ska jag då förvänta mig att de ska komma hem till mig? Nej juste, det kan jag ju inte göra. 

Så, i år har jag bestämt att Jag ska vara hemma tillsammans med min dotter. Vill familjen träffa oss, så kanske det är deras tur att åka till oss. Jag har ingen lust att stressa runt på julafton för att hinna med alla innan Kalle Anka. Så, i år tänker jag stanna hemma, 

Jag ska göra en skinka. Jag ska steka några köttbullar. Jag ska steka några korvar. Koka några potatisar och öppna locket på den köpta äppelmosen. Sen får det vara nog. Jag kommer inte ha någon janssonsfrestelse, för det tycker jag inte om. Jag tänker inte ha någon sill, för det äter jag inte. 
Jag kommer köpa tunnbröd och köttbullarna kommer vara Scans eller ICAs. 

Jag kan lika gärna äta taco, men jag gillar prinskorv och köttbullar. Och jag kommer dricka julmust till maten och ha en alldeles underbar julafton tillsammans med min dotter och eventuellt delar av familjen som vill fira tillsammans med oss. 

Annars kommer vi ha det bra ändå, för vi har varandra och ingenting är viktigare än det. 

/svammel