Alltså, min dotter. Hon är någonting utöver det vanliga, det måste jag säga. 

Vi skulle dammsuga sedan hon varit på förskolan igår, så när vi kommer innan dörren så säger jag till henne att ta av sig stövlarna och tömma ut den ton med sand som allt för ofta hamnar på golvet i hallen. Så, hon tömde det utanför ytterdörren på gruset. Kanon.

Vi gick in och hjälptes åt att plocka undan på hennes rum och jag dammsög. Hon fick själv dammsuga sitt rum och bestämma när det var klart. Dock verkar hon ha selektiv syn, för högen med blomjord (som hon orsakat när hon skulle "känna om den va tösti" på morgonen) såg hon då inte. Så jag tog hand om den och förpassade lilla darlingen till soffan så jag kunde skura. 

Hur som haver, vi gick sedan runt i palatset och beundrade hur fiiint vi gjort och jag kände mig bara sådär nöjd som man egentligen endast är direkt efter att man städat. 

I morse, när vi skulle klä oss för att fara till alla kamrater på förskolan så tar kiddet på sig ena stöveln och utbrister: 

"Mäh! Sand mamma, hövva!" 
Vad tror ni hon gör sen? Jo hon ställer sig upp och vänder upp och ned på stöveln och ut RASAR en hel jävla sandlåda. Tror ni ungen låter det ligga där det landade? Neeeeeeeeeeeeeeej, hon måste NATURLIGTVIS sprida ut skiter över heeeeela jävla hallen. 
"Titta mamma, måsse dammsuga ijen!" 

No shit Sherlock. No shit.